”It will have an unintended deadening effect on the healthy development of the information society if its scope is widened to threaten ordinary people …” Så skrev Europeiska biblioteksorganisationen EBLIDA om EU Intellectual Property Rights Enforcement Directive (IPRED) - som spikades i Europaparlamentet den nionde mars. Medlemsländerna har två år på sig att anpassa lagarna.

Att den växande piratkopieringen av musik , film och spel bör stävjas är nog de flesta ense om. Gällande lag förbjuder att skyddat material görs tillgängligt för andra på nätet. Men för filhämtaren är reglerna otydliga. Därför vill regeringen kriminalisera även detta med en utvidgad upphovsrättslag, vilket bygger på ett EU-direktiv för copyright från 2001. Förslaget är kontroversiellt, så den nya lagen dröjer.

IPRED-direktivet handlar om civilrätten och är ännu mer kontroversiellt. Det ska bli lättare för mediaföretag att spåra filhämtare för att sedan stämma dem på höga skadestånd. Fast kritikerna hävdar att rättssäkerhet och personlig integritet hotas.

Gryningsraieder

Ett tillägg till direktivet i sista stund säger visserligen att skyddad musik som hämtas för enskilt bruk och i god tro normalt inte ska bestraffas. Men den luddiga formuleringen tycks inte dämpa farhågorna. Det görs i princip ingen åtskillnad på grova brott och trivial filhämtning - som när tolvåringar tankar ner mp3-musik. Till och med en student som kopierar en bok i bibliotekets kopiator kan drabbas av sanktioner som en följd av direktivet.

”It could allow surprise raids on teenagers in the middle of the night by private security firms on the flimsiest of evidence” säger en talesman för dessa medborgarrättsorganisationer. The Electronic Freedom Foundation konstaterar att “now, anyone who infringes copyright – even unwittingly – may have his or her assets seized, bank account frozen and home invaded”. Piratbyrån, som vill vara en medborgerlig motkraft till mediaföretagens Antipiratbyrån, fruktar att företag nu får rätt att göra husrannsakan hos enskilda. Men också hos internetleveratörer, vars utrustning kan konfiskeras om de inte lämnar ut personuppgifter.

Kan detta även drabba ett bibliotek? Det har hänt att svensk polis vid husrannsakan registrerat politiskt engagemang utifrån vad folk har på bokhyllan eller på hårddisken, så frågan kan vara befogad.. Vilken garanti lämnar bibliotekschefen för att inte mina läsvanor avslöjas? ASLIB i USA har reagerat med kraft mot Patriot Act och orienterar sina medlemmar om rättsläget beträffande tillgång till låntagarregister.

Beställningsjobb

Konservativa politkern Janelly Fourtour tog initiativ till IPRED-direktivet i EU, ursprungligen för att stävja varumärkessnyltning på kläder. Hon drev sedan processen i rekordfart. Den sedvanliga andra debattomgången, som innebär en offentlig genomlysning, inhiberades. Janelly Fourtours familj äger världens största nöjesföretag, nöjesföretag Vivendi-Universal, och hon är till yttermera visso gift med företagets VD.

Svensk press, som gärna skriver om piratkopiering med stöd av branschens pressmeddelanden, har knappt haft en rad om IPRED-direktivet. Lika tyst är det hos organisationer och från näringslivet. Ett undantag är Nokia, som menar att innovationsklimatet i Europa försämras när direktivet skärper patentskyddet.

Electronic Frontier Finland, som bevakar medborgerliga rättigheter på IT-området, har med kraft opponerat sig mot att IPRED-direktivet demoniserar övertramp med formuleringar som "piracy - - goes hand-in-hand with organized crime, ...laundering earnings", "...are even said to have become more attractive nowadays than drug trafficing" och "...factor in promoting crime, including terrorism".

Kopplingen till terror och grov brottslighet oroar eftersom det kan leda till inskränkningar i den personliga rättssäkerheten på samma sätt som i antiterroristlagarna.

Bernkonventionen modifieras av FN-organet WIPO (World Intellectual Property Organization) där WTO och andra kommersiella intressen har stort inflytande. Problemet är att bibliotek och medborgarrättsorganisationer har svaga röster i det sällskapet. Det nya klimatet präglar lagstiftning i USA, Australien och Storbritannien – och nu också övriga Europa med de nya EU-direktiven.

”Bokdelning”

Fildelning ”Peer-to-Peer”, det vill säga mellan likasinnade, innebär att surfarna hämtar filer hos varandra med hjälp at spaningsprogram som Kazaa. Det behövs ingen server med en katalog, som blev fallgropen för Napster. Niklas Zennströms Kazaa är Internets mest spridda gratisprogram.

Fildelning har släktskap med med sockenbiblioteken, vilka enligt folkskolestadgan skulle bildas så att ungdomen höll läskunnigheten vid liv. Ulrika Messing värnade om ungdomarna med samma retorik; knycka musik är OK om man inte har råd med hutlöst dyra CD-skivor. Hon tjuvade själv ner sådan mp3-musik som sedan sparades på egna CD-skivor. Det var dåvarande konkurrensministerns sätt att protestera mot oligopolens höga CD-priser.

Bytt böcker hade folk alltid gjort men med sockenbiblioteken bröts den personliga relationen mellan köpare och låntagare. Bybiblioteket blev ett Kazaa och bokkatalogen ett Napster. Det var en annan tid och ingen ifrågasatte ”bokdelningen”.

Frizonen utsträcktes med biblioteksundantaget för kopiering. Även i den vevan skakades bokbranschen, till glädje för advokaterna. Mediagurun McLuhan var kraftigt upprörd av Xeroxkopiatorn, för nu kunde varje läsare bli sin egen författare och förläggare. Köper folk färre böcker för att det finns bibliotek? Inte ens för e-böcker tycks finnas ett sådant samband. Biblioteken är snarare en snöplog för digital litteratur.

Filbytt musik och film svarar för mer än halva bredbandstrafiken. Det hämtades 5 miljarder musikfiler i fjol enligt Yankee Group. Musiktankningen är enorm och ökar, liksom för film, med allt bredare bredband. Men frågan är om detta kannibaliserar underhållningsföretagen? Det hävdar musikindustrin, som ser den illegala fildelning som förklaring till att marknaden krympte 15 % i fjol. Branschstatistiken, vars tillförlitlighet ifrågasätts på vissa håll, har gett lagstiftarna eld i baken.

Hasch affärsmodell

I en färsk Harvardundersökning undersöktes samvariation mellan fildelning och försäljning av album. Professorerna fann inget signifikant samband. Bara någon procent av säljminskningen kunde förklaras med illegal filladdning. Raset berodde mera på höga priser, konjunkturen och ändrade konsumtionsmönster. Det var snarare så att filhämtningen initierade köp av album.

Det var först frampå 90-talet som kommersen tog över på nätet. Tanken på var mans dator och på Internet föddes i Kaliforniens hippiemiljöer - där det var lika självklart att dela med sig av kunskaper som haschpipor. Freeware/shareware började på samma sätt men sedan utvecklades den epidemiska gratisspridningen till en effektiv affärsmodell. För när vi blivit beroende går det att ta betalt.

På tonårsrummen knåpades öppna källkodsprogram, som Linux i Helsingfors och Kazaa i Stockholm. Kazaa stäms av Microsoft på 187 miljoner kronor, eftersom man lyckats anställa en av Niklas Zennströms programskrivare. Att jaga ynglingar med blåslampa i rätten sprider sig till mediavärlden. Jon Johansen, 19, lyckades lirka upp DVD-kryptot och lärde ut knepet på Internet. Amerikanska DVD-bolag stämde honom med miljonkrav men han frikändes i en norsk domstol. Sådana processer lär få större framgång i framtiden med de nya lagarna.

Virtuella bokbål

Mediaoligopolen har tagit ett järngrepp på globala distributionen så en musiker eller skribent har inte mycket annat att välja än att acceptera villkoren. Tills nu. Ett antal artister struntar i mediajättarna och säljer sina verk via ett åttiotal snabbt växande fildelningsnät, som tar betalt. Utan mellanhänder sjunker priserna och artisterna får en ännu större del av kakan. Den utsikten kanske skakar underhållningsindustrin mer än tjuvtankningen.

Förlag, filmproducenter och grammofonbolag klumpar ihop sig till metamedia, som i praktiken är handelshus för upphovsrätter. Om likartade produkter får rinna ut genom olika kranar går det att tjäna pengar. En ny affärsmodell med raka rör mellan kreatör och konsument riskerar att rasera konstruktionen för megamedia. Gutenberg och Luther bröt sönder det kyrkliga väldet och kanske ser vi nu en ny inkvisition där man får ett handtag från juristerna.

I USA drar musikindustrins branschorganisation (RIAA) ett par tusen filbytare inför skranket, vilket sker med stöd av Digital Millennium Act. Gryningsraider förekommer också i Australien och i Danmark. I Tyskland och flera andra europeiska länder förbereds aktioner mot illegala filhämtare. I Canada har dock RIAA fått tummen ner i domstol.

I Sverige letar Anitpiratbyrån, som är underhållningsindustrins detektivbyrå, upp fildelare. Sedan går byrån till nätoperatören och kräver avstängning av vederbörande, vilket skett i ett antal fall. Lagen om elektroniska anslagstavlor fungerar som effektivt hot när operatören ställs till ansvar. En operatör säger till Internet World att byråns filhämtning liknar brottsprovokation. Tillspetsat så måste föräldrar välja, antingen bryta sig in i sonens dator och kolla – eller bli av med nätanslutningen. Internetabonnemanget är en social rättighet enligt socialbidragsnormen. Uppsägning av bostad är rättsligt reglerat men så är inte fallet här.

Hem till menyn